Boksignering i Gränna

 Idag har jag signerat böcker på Grenna Polkagriskokeri. Bland klubbor och karameller fick jag en egen liten hörna att slå mig ner i och, förutom att bläddra i splitternya kokboken, fick besökarna provsmaka min kokospolka. En kille satte kokosflingorna i halsen och en annan liten en ville spotta ut sin bit. Nåväl. Man kan inte tillfredsställa alla och det fanns faktiskt också de som smög tillbaka för att ta en till. Bara för att de var så goda. Här är jag med Linnéa från Grenna Polkagriskokeri. 

bild (1)

/Li

Polkabokens ankomst

Dagen före midsommar öppnade jag den första kartongen. Lilla Polkaboken, där låg du!

Det är något alldeles särskild med att se sin nya bok för första gången. Att kunna bläddra i den, hålla den in din hand. Nervositeten över det som kan ha blivit galet, trots att du redan godkänt rentrycket, övergår i lättnad när du ser att det mesta ändå är som det ska. Visst hittar du ett kommatecken för mycket och någon textrad som vunnit på att avstavas på ett annat sätt, men säg den skapelse som är perfekt?

Imorgon ska jag ha välkomstkalas för Polkaboken och sedan börjar det stora arbetet med att sprida den. Men idag tar jag mig tid att njuta av att den finns på plats. Jag stryker lätt med fingret över kartongerna som står uppradade i lagerlokalen och känner att idag kan jag inte vara något annat än nöjd. Helnöjd.

/Li

Polkaboken fotoomslag

I väntans tider

Inget är som väntans tider. Att få längta efter det som komma ska. Jag läste någon gång att färre än tio procent av våra tankar rör det som händer precis nu, resten av vårt fokus ligger på det som redan har hänt eller på det som ska ske i framtiden.

Jag har funderat mycket över det där med att blogga. Anledningen till att jag inte riktigt vågat börja förut är att jag varit rädd att jag inte ska hinna skriva tillräckligt frekvent. Sätter jag en båt i sjön vill jag ro den också. Men möjligheten öppnar sig nu när jag får ordning på nya hemsidan. Tack G för all hjälp med den gamla, men nu hoppas jag att jag ska klara mig själv. Och när sidan inte längre är statisk kan jag också skriva mer regelbundet. Så då börjar jag väl då.

Med väntans tider. Mycket av det spännande som hänt mig de senaste tre åren kommer ur en bokidé jag fick när jag bodde i Gränna för femton år sedan. Jag ville göra en bok om polkagrisar – sötsaken som satt sin tydliga prägel på denna bedårande lilla stad. Tänk att inte någon annan fått idén om att göra en polkabok! Ända sedan dess har jag då och då gruvat mig över att någon ska ”stjäla” min idé – jag vet ju såväl att samma tankar kan väckas hos flera samtidigt.  Men nu verkar det som att jag kan andas ut, för till midsommar är boken klar. Det ”Äntligen!” som jag kommer att utbrista den dag jag håller boken i min hand, är något att se fram emot. Något att vänta på.

/Linda

bild